One, two, three: here we go again

Mindervärdeskomplex suger! Så fort någon lyckas snabbare, bättre eller större än mig så känner jag någon smått liknande panikkänsla. Det är helt ok om personen i frågan verkligen har kämpat för det eller förtjänar det. Men människor som bara glassar omkring, skolkar och röker hasch borde inte få uppnå saker utan ansträngning. Det borde vara lag på det.

Jag vet inte varför jag får en sådan knäpp. Jag tror det är på grund av den underliggande tanken att någon kan uppnå något utan ansträngning som du, personligen, jobbar hårt för och kanske inte uppnår i alla fall. Tanken på att some kids just have an easy ride. Det är lite sjukt att det kan vara så ojämnt fördelat.

Nog tjatat. Här kommer dagens låttips: David Cronenberg's Wife - I do know

Would you forgive me no matter what I'd do?
Even if it made you physically sick

A man´s worst friend

Idag har jag kommit till en insikt. Jag har funnit att det finns en grupp män i samhället eller kanske bara i Göteborg som inte för sitt liv kan skilja snygga skor från fula skor.

Jag vet att man inte skall kritisera andras klädsmak och det gör jag normalt sett inte. Men när man ser män på spårvagnen eller på stan som för övrigt har en klädstil som uttalar att de försöker vara fashionable. Varför, varför och igen varför har man då på sig svinfula skor?

Exempel:

En man i kanske slutet av 20 eller börjar av 30 års ålder står på spårvagnen. Snygg frisyr och välvårdat hår. Skjorta med en pullover över och en öppen ytterrock. Ner till har han ett par jeans, som kanske inte såg ut som denna säsongens men det var ändå snygga och välvårdade. Hans kläder var matchande men inte too-mathcy-matchy

Sedan har han FULA GAMLA SLITNA SMUTSIGA gympaskor på fötterna som är i bjärta färger(gömt under smutsen) och totalt skär sig mot hans annars välvårdade klädstil och den exklusiva portföljen som han har i handen.

Detta är bara ett exempel, men det finns sorgligt nog många många fler

Pipe up your tweed?

Idag när jag i min lite halv-krasslighet, jag har varit sjuk non-stop i typ en månad, (what's up with that?) Så skulle jag vid lunchtid ut för att köpa lite förnödenheter på mitt hood´s ICA.
När jag passerade Handels såg jag en Äkta Professor! Han hade en brun läder kuvert-portfölj, äkta tweedkavaj, kostymbyxor, fin skor, mustasch och pipa!
Jag trodde att det var ett utdött släkte!

Dessutom när jag passerade honom så fluktade hans piprök förbi mig på gatan och det luktade ganska så sött, på ett sätt som defintivt inte definierar vanlig tobak.
Kanske är det så man klarar av att vara professor på Handels?

Dear Morals

Nu skall jag vara cynisk moral-tant, en stund.

Avslutningsdagen av Göteborgs kulturkalas var nu i söndags och jag såg, vad jag misstänker i alla fall, var le grand finale. Någon form av stort karnevaltåg som gick parad upp för avenyn. I förgrunden var Göteborgs orkestern(eller vad de kallas), ni vet de där flickorna och pojkarna i ljusblått och vitt som påminner om alla marsching bands från amerikanska high school filmer. Jag tror att de är samma orkester som tittar fram på gatorna under Göteborgsvarvet och dylikt.

Min poäng är: Stax efter dessa, marscherade/dansade ett antal olika dansgrupper. Den dansgrupp som min uppmärksamhet drogs till var framförallt en (jag gissar) hiphop insprirerad dansgrupp med extremt ung flickor. Jag skulle bedöma att åldrarna låg mellan 5 och 8 år. Normalt sett skulle jag inte ha sett något problem med det, dansglädje i alla åldrar är ju både rörande och kulturellt. Men, dessa flickors kostymer/kläder gjorde mig aningen konfunderad (för att inte säga upprörd). De var klädd i en två delars-dräkt med ett "linne" och en "kjol" (läs: sport-bh och tygbit). Min objektiva observation var att kjolarna slutade precis innan rumpan skulle ha exponerats och linnen slutade en kort tilltagen bit nedanför brösten. Utöver dessa små klädesplagg och skor var de helt barbenta.

Detta har jag svårt att förstå, varför exponera så mycket hud på så unga flickor? Skulle inte deras koreografi bakom den svara låga sportiga bilen med stora högtalare och dimmade rutor vara lika bra om de hade mer kläder på sig? Varför dessa skimrande hudexponerade plagg fyllda av paljetter på flickor som inte ens kommit in puberteten eller utvecklat bröst? Som förälder borde man väl reagera? Inte bara på att flickorna ser ut som glansiga julgranskulor och utgör ett smörgårdsbord för pedofiler, utan för den enkla anledningen att klockan var runt tio på kvällen och det var så kyligt att jag(i ordentliga kläder, men utan jacka) frös. De små dansande flickorna borde ha varit bra mycket mer nerkylda än vad jag var.

Detta tangerar dessutom den här artikeln som jag läste i Metro nu på morgonen. Min reflektion över det hela är att unga flickor försöker vara som sina förebilder (kändisar, modemagasin, sexfixerat samhälle - ni vet argumenten&tankegångarna). Men vid vilken ålder är det okej att framhäva sin sexualitet vid ålder 15 eller 8? Vid vilken ålder, som yngst, kan man ens argumentera för att man vill framhäva sin figur?

The Million Dollar Question: När är man stor nog att veta vad man vill och när är man för liten och påverkad av argument och värderingar som någon annan har format åt en?

Bad habits

Dålig ovana 1 (eller 78)
Jag får alltid mindrevärdeskomplex och känner att jag måste kompensera genom att försöka få allting som jag gör att låta så jävla häftig
hela jävla tiden

Det sjuka är att jag kommer på mig själv med att göra detta och sen slår Miss Paranoia till. Då sitter jag och panikar över att alla tror att jag är så jävla dryg.
Som K råkade säga på fyllan för någon månad sen:

Sanna, du tror att du är så jävla bra

Jag säger som Inde, "Käftsmällar, ge mig fler käftsmällar!"

Jag känner mig inte så smidig. Tyvärr är ju detta en ovana som påverkar mitt socialliv, eller snarare dödar min första kontakt med nya människor om jag känner mig liten då.
Alternativ: Antingen umgås med människor som har en hög 'dryg'-tolerans eller som jag inte känner mig liten med eller sluta upp med dålig ovana.

I wake up every day...

Så här kommer en del dagar se ut framöver:

06.00 - Gå upp
06.10 - Äta frukost
06.30 - Sminka sig och fixa hår
07.00 - Leta efter rena kläder
07.15 - gå till jobbet
07.55 - komma fram till jobbet
08.00 -17.00 - Jobba på jobb 1
17.00 - springa/stressa/skynda till jobb 2
17.30 - börja jobba på jobb 2
21.30 - avsluta dagen på jobb 2
22.00 - komma hem till lägenheten
22.05 - äta något som kan kallas middag
22.30 - drifta omkring i lägenheten
23.30/24.00 - sova

Med andra ord jag har runt 2 timmar fritid per dag, vem sa att jobba inte förvandlar en till ett associalt djur?

The wrong side of ArroganceStreet

Okej, jag har inte skrivit något på ett tag. Jag har varit för upptagen med att vara en hårt arbetande människa på ett världens mindre glamourösa jobb. Jag har kommit fram till hur fruktansvärt det är att inte kunna ha på sig sina fina kläder, i rädlsan över att de och allt skall lukta trätjära. Så inget nytt på jobbfronten.
edit: Jag skall på anställningsintervju imorgon. återkommer till detta.

För Övrigt:

Tes: Människor som är arroganta på fel sätt är helt fantastiskt irriterande.

Jag satt på spårvagnen hem från jobbet härom veckan (detta var under Gothiacup) och hörde ett samtal mellan två bonniga pojkspolingar, en bräkig skåneflicka och en uppnosig stockholmstjej, rörande boendesituation och vilket som var vackrast: stads- eller skogsutsikt.
Personligen satt jag bakom dem och fick bita mig i tungan för att inte säga högt att samtliga hade fel då Göteborgs vy slår både Täby "skogen" och utsikten från "de där granarna du vet" på berget ovanför slussen.
I alla fall, jag råkade höra att de skulle till Liseberg och de satt på 6:an mot järntorget när jag skulle hoppa av vid Hagakyrkan. Snäll som jag var, informerade jag dem om att de var på väg åt fel håll och kunde få gå med mig en bit åt rätt håll.
Jag hade tänkt ta med dem upp till Vasagatan och sedan se till att de gick åt rätt håll (rakt fram och från avenyn hittar väl de flesta?)
De klev av tillsammans med mig, för de första gick de i snigeltakt och tänkt inte hålla jämna steg med mig. Så jag förklarade enkelt för den bonniga pojken som verkade minst trögtänkt hur de skulle ta sig dit.

Inte ett tack, ingen ting. Tre sekunder senare hade de (eftersom de varken fattat att jag kanske hade bråttom och behövde gå lite snabbare än 3 steg/kvart eller lyssnat på vägbeskrivningen) villat bort sig i Hagaparken i tron om att den vara Vasagatans allé.
Otacksamma snorungar.

Trätjäradrömmar

Jag håller på att bli ett asocialt litet djur. Jag skyller dock på att jobba i en butik/jobba på ett företag som sysslar med trätjära gör att hur man luktar är väldigt inspirerat av en träbåts marina. Det gör inte att jag varken är peppad på att gå ut eller träffa någon när man kommer hem.
Det jag kan säga om mitt jobb är att It get's me thinking.
Jag har kommit fram till nya uppslag och idéer vilket alltid är skönt att ha.
Jag tänker dock inte avslöja någonting nu men om jag kommer ihåg skall jag hänvisa det till trätjäradrömmar.

Ring Island

Det är jag, Kristian Anttila och trehundra arbetare med stämpelkort som cyklar mellan skuggorna av lagerhusen, under måsarna, på den alltid så grå ring island. Lastbilarna visslar förbi och har sedan länge konkurerat ut den nu, både av glömska och vegetation, igenslummade järnvägen. Röken från skorstenarna blandas ut med molnen och får vattnet i hamnen att verka ännu gråare och mer ogenomträngligt. Här kommer dagarna att staplas efter varandra likt pärlorna i ett halsband som ligger bland damtussarna under en byrå. Men inom mig växer tankarna, inspirationen och kärleken för musiken.
Jag har börjat sommarjobba och kommer förmodligen inte utföra några underverk förrän till hösten.


Över till något helt annat, nu på morgonen i min försening(självklart sov jag för länge), tvingades jag ta vagnen till ring island. Vem ser jag inte på vagnen om inte självaste Mindy Lara. Jag tänkte gå fram och säga hej, då jag träffade henne för någon månad sen, då hon intervjuade mig och min klubbkompanjon för GP-tv inför vår klubbpremiär. Men precis när jag är på väg fram till henne sätter sig en kille brevid henne, på platsen som just blivit ledig. De satt och smågullade, så jag antar att Mindy har skaffat sig en pojkvän (fast jag kanske inte bara har någon koll, de kanske har varit ihop hur länge som helst?) Jag kan bara säga att det värmde mitt hjärta, good for her. Hon jobbar hårt varje vecka för att ge oss en glimt av vad som är värt att besöka i klubbväg, varje helg. Hon förtjänar absolut att vara lycklig, den söta klubbflickan.

Lyxproblem

Vi har väl alla lyxproblem? Det finns inte det pålägg man vill ha på mackan. De kläderna man vill ha på sig är inte rena. Man vet inte vad man skall lägga sina pengar på, en ny cd eller en ny tröja?
Listan kan göras lång, när man pratar om det allmänna

Men jag tänkte att jag skall ta upp mina lyxproblem, när det kommer mig för:

Lyxproblem 1.
Jag går igenom hela min långa telefonbok men hittar ingen som jag vill ringa och bjuda in för att sitta på balkongen med mig och prata om livet.

They live by night

Jag var på en fika med en klubbvän, ni vet de där människorna man träffar på klubb och aldrig tror man skall kunna träffa utanför en klubb och utan en fylla. Men i sommar skall jag verkligen se till att lära känna de människor som jag träffar som är trevliga, utanför klubbarna.
Som vilken annan dag som helst när jag är för nära andra långgatan, hamnar jag på dennas fina skivhandel och jag införskaffade en ep som jag stått och fingrat på ett tag.
They live by night.

The question of doubt

Jag kom och tänka på en tanke/teori som jag får en känsla av att jag har gått och burit på ett tag. Jag kommer inte att klassificera detta som en klubbteori eftersom det kan utspela sig utanför klubbar också, var som helst där det finns alkohol egentligen. Den går ut på att:

Hur vet vi att människor handlar så som de vill när de är fulla/alkoholpåverkade?

Jag menar att vi har väl alla gjort någonting som vi ångrat under influensen av alkohol? Sagt någonting som vi inte menat eller gjort någonting som vi inte menat.
Samtidigt så kan vi inte anta att allting som vi gör när vi är fulla är saker som vi inte menar, eftersom alkoholen i en del fall får människor att verkligen säga vad de menar eller göra saker som de alltid velat men inte vågat göra.
Det är detta som gör det situationen så problematisk då vi inte kan avfärda fulla människor som mindre uppriktiga med sina handlingar samtidigt som vi inte kan lita på att de verkligen menar vad de gör.

Jag tror att för alla människor som har en ådra av att älta eller överanalysera är situationen med vad man skall tro om fulla människors handlingar ofta ett problem som spär på ältandet på ångest-söndagar. Jag har även ofta funderat över människors handlingar dagarna efter en fest eller annan alkohol-relaterad tillställning. Då man alltid möts av den eviga frågan "Menade denna personen vad han/hon gjorde eller inte?"

Det som jag har kommit fram till att det finns inga regler som man kan gå efter. Du kommer aldrig få reda på om din gamla klasskamrat verkligen tycker elakheterna denne sa om dig och till dig på klassfest-återträffen. Du kommer aldrig få reda på vad som hände med ditt heta ragg som du hånglade upp en hel kväll och som sedan försvann spårlöst när solen började bryta igenom natthimmeln igen.

Jag har bestämt mig för, även om jag kommer på mig själv med att gå ifrån det, att det som händer och sägs när människor är fulla kan vara trevligt för stunden och de menar de säkert också just i det ögonblicket. Men upprepas det inte av samma person i ett nyktert tillstånd så räknas det helt enkelt inte.

Klubb teorier

Vi vet ju alla att jag är ett KlubbKid, eller hur? I alla fall, som någon så fint formulerade det:

"Sanna, din hobby är att gå på klubb"

Detta har eskalerats under våren och det har dessutom utvecklats till en mycket mer social än alkohol fokuserad grej. Men sen är jag ju också en sådan person som kan gå fram till folk och börja prata med dem även om jag inte känner dem och även om jag är nykter. Men som sagt nu i vår har det flitigt sprungits på klubbar till höger och vänster i Göteborg. Detta har fått mig att få ett antal olika teorier som rör olika klubbar men som främst rör klubbar i allmänhet. Jag får ofta en något oklar jag-är-inne-på-lite-mer-än-mitt-första-glas-vin-önskan om att jag hade med mig en penna och ett block så jag kan skriva ner mina teorier på plats (orka fippla ner det på mobilen under diskokulan på dansgolvet). Jag drar mig dock för att faktiskt gå över gränsen och ta med mig block&penna då detta skulle framställa mig till någon form av förlegad SovjetSpion eller möjligen en representant av en b-klassad bugetvariant av något Insiderprogram om ungdomars dekadenta livsstil.
Så det kommer lite då och då att presenteras teorier som jag skrivit ner på mitt block med min penna när jag kommer hem till min kammare efter en fartfylld klubbkväll(finns det några andra?)

Teori 1.

Något som jag skulle säga är ett vanligt fenomen eller om jag skall vara på den säkra sidan är ett vanligt fenomen för mig när jag är ute på klubb är:

De bästa låtarna/De låtarna man vill dansa till allra mest spelas alltid när man står i toalettkön.

1.)Jag skulle kunna säga att detta kan avgöras på att människorna i toalettkön alltid står och smådansar, det är ju inte så många som känner att det är legitimt att släppa loss helt i en toalettkö.
Men jag kanske bara misstolkat för många toalettköer av panik-kissnödiga flickor?

2.)Man får inte dra några paralleller om att det skulle vara lika lätt/smidigt att dansa i toalettkön då här finns inte den skog av andra dansade människor runt en. Det bör även tas med i beräkningen att släppa loss i toalettkön är hyfsat opraktiskt eftersom här passerar en strid ström av människor på väg in och på väg ut från toaletten. Dessutom som det ofta är i tjejtoalettkön en kö som sträcker sig utanför själva förrummet till toaletterna är det inte önskvärt att stå på den plats där man förväntas hålla i toalettdörren då man bestämmer sig för att leka rave. Dessutom är det ofta av någon anledning blött/nersölat/halkigt som en isrink på golvet alltså kan ett vågat dansmove få oanade konsekvenser.

3.)Detta är ett fenomen som bara flickor råkar ut för och inte för att dra alla över en kam, men som den fördomsfulle skulle säga dansar flickor mer än pojkar. Dessutom är våra toalettköer generellt sätt alltid längre (detta är ju en hel diskussion i sig, som jag inte tänker gå in på). Det undantag som jag kan spekulera i är att killkön till toaletten är längre på gayklubbar men jag vågar dock inte säga detta som ett faktum eftersom jag i ärlighetens namn inte kan hävda att jag besökt en sådan.

Till något helt annat, jag måste bara uttrycka mig beundran och min förvåning över att denna artist dök upp i mitt huvud som ett luddigt festivalminne från förr. He keeps on being something else. Henry

Våren

Nu är det studenttider och jag har även haft och har min beskärda del i det hela. Jag har varit på en hel del studentbjudningar nu. Det är presenter och gratulationer, men även möten med människor man inte visste att man kände till smaken av halvdyrt vitt bag-in-box-vin.

Men i alla fall, idag skall jag möta upp min länge förlorade bästa vän och så skall vi köpa lite blommor och göra en avverkning av säg 3 eller 4 olika studentbjudningar. Det skall minsann bli trevligt. Lite försmak till mitt eget stå-hej som går av stapeln nu på torsdag. Det är alltså två dagar kvar, trumvirvel.

Men nu är jag på tok för nervös över dagen. Min dramagrupp skall producera någon form av pjäs inom loppet av timmar och det känns inte bra - det är inte okej
Men först skall jag springa varvet om fotläkaren och få höra att mina fötter är förstörda för all framtid (?) - kanske? - kanske inte?

Jag måste säga att så här på försommaren/våren, så tänker man ju alltid "jag skall minsann ta hand om denna våren och ligga i solen och njuta." Men eftersom jag alltid gått i skolan har vårtider alltid varit samma sak som vansinnig-plugg-stress för att allt skall bli klart innan avslutningen och innan betygen sätts. Därför känns det ganska ovant att tänka att mina tolv år i skolan är nu slut och mina vårar kan nu ett tag framåt vara mer en tid ute i solen istället för en tid framför böckerna och skrivningarna.

Det känns inte riktigt som det har gått in i mitt huvud att efter torsdag är jag Fri
Den stora frågan är ju om man är fri eller om det bara känns så? Kommer man hamna i en annan form av regler och normer nu? Jag återkommer med det.

Black&White

Igår kväll var jag på en Black&White fest som var ganska fancy med öppen bar, middag och levande ljus i dyra ljusstakar. Dock har jag ingen rutin på sådant och trodde att man kunde droppa in lite när man själv vill så jag dök upp en timme efter att det hela började. misstag! Jag fann mig själv runtklampandes bland alla bord med fina dukar och ljusstakar under värdinnornas välkomsttal. Kvällen var trevlig på det stora hela men det var inte riktigt my coup of tea. Efter maten och alla tal började de plocka undan för att röja upp till ett dansgolv, jag kände att detta var min signal att det var dags och smita detta starkt stöttat av att förfriskningarna i den öppna baren hade börjat sina. Jag smet iväg och insåg först när jag skyndade mig bortåt språngvagnen ganska rund under mina höga klackar på mina svartvit rutiga skor att jag förmodligen borde sagt hej då till värdinnorna och tackat för en charmerande kväll bla bla. Men detta förträngde jag totalt. misstag!

Jag gjorde ett par misslyckade försök att lifta in till stan innan jag hoppade på 11:an och tog mig iväg från långedragsområdet och all denna höga klass. Jag vet inte riktigt om jag passar in där. Jag hittade en stackars norrlänning på spårvagnen som jag underhöll mig själv med att plåga genom att prata om musik. Någonstanns inom mig sa den förnuftiga rösten till mig att detta är förmodligen inte lika trevligt för honom, då hans perspektiv är en tjatig något överförfriskad flicka. Men jag tänkte att hur stor är chansen att jag kommer se honom igen? dessutom om man är från norrland och inte har någon musiksmak då får man faktiskt skylla sig själv om man blir störd på nattvagnen in mot stan. Det tog mig dock ett tag att komma ur min måste-pränta-in-bra-muiksmak-i-norrläningen-psykos och jag missade helt att gå av på Stigbergstorget och det var först när vagnen stannade lite fel vid masthuggstorget och förararen ropade ut i högtalarna att vi hade en vagn som fasnat framför oss och att vi kunde kliva av nu och hoppa över staketet om vi ville som jag vakande upp ur min psykos. Mitt beteende som följde var lika underliggt och samma nivå av otrevligt som mitt musik-prats-överfall då jag bara vände på klacken reste mig upp och gick av vagnen utan ett ord förklaring till den stackars norrläningen. misstag!

Jag klättrade därefter backen upp till allas vårt Showdown i mina stackars klackskor och idag kan jag även informera om att jag har skadat foten. Mina fotleder har ju veka sedan jag skadade den högra under en sommar av träning i fälttävlan på Irland. Sedan dess har smärtan gått mellan båda fötterna då om jag trampar snett och skadar den ena så får jag ont i den andra för att jag överbelastar den senare. För några veckor sen vaknade jag upp efter en vild kväll på Kontiki men fruktansvärda smärtor i mig högra fot. Denna fot klarade sig utmärkt igår men det var min vänstra som åkte på stryk denna gången. misstag!

Festerna igår var som svart och vitt (Black&White). Den första försökte verkligen desperat att vara fin och jag kan väl ge den att den levde upp till det också men jag kände mig som om jag var omringad av människor som jag borde vara vän med trots att vi har så lite gemensamt. Detta är den totala motsatsen till Showdown där jag känner mig omgiven av vänner som jag inte träffat på länge. Jag kände mig verkligen som en emigrant som återvänder till hemlandet då jag under de senaste två veckorna bara suttit hemma och pluggat och vara i skolan. Inte något liv för ett klubb kid som jag.

Stress

Jag har väl varit borta ett tag om man mäter i 'riktiga bloggfolks' mått men nu är saken den att jag har tusen saker att göra denna helgen och nästa vecka. Allting som skall plockas upp och avslutas i skolan innan studenten och framförallt innan betygen sätts.

Jag matar mig själv med svenska hiphop, vet inte vart jag fått det ifrån?
Jag matar mig själv med alvedon och nikotin, vet inte vart jag fått feber ifrån?
Jag matar mig själv med kunskap, jag vet inte om det är något jag kommer att komma ihåg?

Inga klubbar i veckan och inga denna helgen heller och förmodligen inga nu i veckan som kommer. Om jag inte varit så febrig och trött på alla skrivingar/redovisningar/uppsatser så skulle jag ha varit bitter. Vem försöker jag lura? jag är bitter

9 to 5

Idag har inte varit en sån fantastisk dag. Jag har varit sjukt trött hela dagen då jag sov sjukt dåligt mellan igår och idag. Så det var lite kämpigt med en 08.20 - 16.30 dag idag.

Helgen har dock varit helt underbar. Jag har lyckats med att se 5 band live under bara helgen och de har varit fem bra liveframträdanden måste jag säga. Det som smällde högst måste dock ha varit Samtidigt Som med deras releasefest på Röda Sten i fredags. Fruktansvärt bra. Jag är dock bitter eftersom jag inte lagt vantarna på ett exemplar av deras ep än. Det är något som helt enkelt måste göras.

Livet är hårt, livet är en hora
Livet är svårt, det är inget jag förstorar
Jag har ju allting att förlora
Jag har fått nog, jag vill inte ha mer
Jag har fått nog, jag vill bara vara kär
Men kanske i november
För jag tror att ingen annan kan känna så här för dig

Vad har du gjort med dig själv?

Men jag tror att alla snart har fått nog av mig

Nattluft

Idag har varit ganska bra. Jag sitter och har minnen från en tid jag knappt kommer ihåg.
Med gräsdoften i luften när jag gick av spårvagnen på Vasaplatsen på väg hem.
Med en stor plastig mugg iste med Seaworld loggan på.
Med fönstret öppet och nattluften som flyktigt drivs in i rummet.

Nattluft har alltid varit något som håller mig helt förtrollad. Det är något speciellt med lukten och texturen av luften. Det är något speciellt med känslan av hur just nattluft möter ens hud. Jag kan inte förklara det med ord på ett bra sätt. Men jag måste säga att det är en Stor Skillnad mellan luft på dagen och Nattluft. Nattluft är som essensen av poesi, om jag skall vara lite cheesy.
Jag har helt enkelt en koppling till nattluft.

minnen & mening

Jag gick på Quest Jaga Reda På Chefen take 2 idag. Jag fick faktiskt ett sms när jag var i skolan med

kom ner!

och så fort jag såg hans sms jag skickade tillbaka

hur länge är du kvar?

Men tror du att jag fick något svar eller att han var på kontoret när jag stressade ner efter skolan? Nej
I alla fall jag träffade S. som har ett eget företag men sitter i samma kontor som oss. S har verkligen varit ett stöd när jag har jobbat med min chef och har stöttat mig. Jag berättade för S att jag skall sluta idag och han var helt cool med det. S kommer från Berlin men har bott i London i 7-8 år innan han flyttade till Göteborg och startade upp sitt företag här. Han var hur snäll som helst mot mig och sa "If you feel that it's just stressing you out and it's not getting you anywhere you are most defent. doing the right thing quiting" Han var sjukt soft med att jag skall sluta och sa att vi kommer fortsätta maila varandra hela tiden och att jag måste komma ner och bara chilla på kontoret lite då och då.
Så det känns skönt att allt är cool mellan mig och S. och att vi kommer chilla i framtiden också även om vi inte ses flera gånger i veckan.

Shiny CDs

Själva dagen idag har varit ganska seg.
Mitt liv känns allmänt ganska segt:
1. en hel del i skolan att göra innan Studenten
2. jag skall ganska snart sluta på mitt extrajobb, vilket känns både ledsamt och segt
3. det känns som om jag tror att jag är bättre än vad jag faktiskt är

Men nu på eftermiddagen har det verkligen smällt. Jag skulle ner till jobbet för att jaga reda på min chef och ha det ökända 'hej nu slutar jag men vi är väl vänner i alla fall?'-samtalet och lämna tillbaka min nycklar till kontoret. Men denne är inte så bra på tvåsidig kommunikation, vilket fick det resultat som jag under min tid som anställd hos denne har vant mig vid: ingen kontakt via sms/samtal/mail och ingen på kontoret vid den förfrågade tiden. Så jag kände mig allmänt vissen och förbisedd, som jag vanligen gör när jag handskas med denna person.
Därför kände jag att det var dags för mig att muntra upp mig lite så jag råkade ramla in på Press Stop där jag köpte upp alla mina kontanter och investerade i lite Shiny Magazines:
Två exemplar av NME
Senaste MixMag
Senaste Nylon


Väldigt trevligt måste jag säga, sitter här med mina Shiny Magazines och mår en smula bättre och känner mig lite nöjd. Dessutom sitter jag och drömmer om de två skivorna jag beställde hem från Dirty Records, där jag tittade in då jag ändå var ute och gjorde av med pengar på stan idag. Jag är kluven till om jag borde avslöja vilka skivor jag beställde eller inte, men det hela faller på att jag verkligen vill lägga upp en bild på ett av skivomslagen så, here we go:
Crystal Castles - Crystal Castles
Hexstatic - When robots go bad!

Jag sa ju att den var fin.

New start

Ja, nu sitter man här med en blogg precis som alla andra. Även om människor har börjat förakta bloggandet och blogg-fenomenet bara för att det nu har blivit något som vilken svenne som helst kan göra hemma från sin lite för gamla 'moderna' dator, så tror jag fortfarande att det finns någon form av värde i det. Dock finns det naturligtvis inte ett läsvärde i alla bloggar för en utomstående läsare men jag tror att majoriteten av alla bloggar, från trend-hypade till svenne-stämplade, har ett egenvärde för den som skriver dem. Det är ganska mycket som en digitaliserad dagbok, vilket gör att genom några klick tillbaka i sina blogginlägg kan man framkalla känslan av vårstädning på vinden då man hittar sin dagbok från mellanstadiet. Bara det borde ju vara ett bra argument för att den som har tid och kraft att slösa bort bör skaffa en blogg.

Dessutom har vi ju argument nummer 2, vilket går tillbaka till ett väldigt anonymt råd som jag fick för ett antal år sen "Prata med rätt människor om rätt saker". Fint sätt att säga att ingen vill egentligen lyssna på när du gnäller, i alla fall inte för mycket och inte för längre. Då kan man ju se på bloggen som rätt människa i alla situationer, med andra ord ett hyfsat anonymt hörn av internet där man kan vräka ur sig precis - vad man vill, när man vill eller nästan i alla fall...

Om vi skall lägga den seriösa diskussionen åt sidan och säga något om personen bakom, alltså jag, så har jag verkligen förvånat mig själv denna helgen. En helt lugn helg: inga klubbar, inga fester, ingenting. Det har varit både bra och tråkigt. Men ibland är det nog bra för en själv att man håller sig hemma, kanske?