Black&White

Igår kväll var jag på en Black&White fest som var ganska fancy med öppen bar, middag och levande ljus i dyra ljusstakar. Dock har jag ingen rutin på sådant och trodde att man kunde droppa in lite när man själv vill så jag dök upp en timme efter att det hela började. misstag! Jag fann mig själv runtklampandes bland alla bord med fina dukar och ljusstakar under värdinnornas välkomsttal. Kvällen var trevlig på det stora hela men det var inte riktigt my coup of tea. Efter maten och alla tal började de plocka undan för att röja upp till ett dansgolv, jag kände att detta var min signal att det var dags och smita detta starkt stöttat av att förfriskningarna i den öppna baren hade börjat sina. Jag smet iväg och insåg först när jag skyndade mig bortåt språngvagnen ganska rund under mina höga klackar på mina svartvit rutiga skor att jag förmodligen borde sagt hej då till värdinnorna och tackat för en charmerande kväll bla bla. Men detta förträngde jag totalt. misstag!

Jag gjorde ett par misslyckade försök att lifta in till stan innan jag hoppade på 11:an och tog mig iväg från långedragsområdet och all denna höga klass. Jag vet inte riktigt om jag passar in där. Jag hittade en stackars norrlänning på spårvagnen som jag underhöll mig själv med att plåga genom att prata om musik. Någonstanns inom mig sa den förnuftiga rösten till mig att detta är förmodligen inte lika trevligt för honom, då hans perspektiv är en tjatig något överförfriskad flicka. Men jag tänkte att hur stor är chansen att jag kommer se honom igen? dessutom om man är från norrland och inte har någon musiksmak då får man faktiskt skylla sig själv om man blir störd på nattvagnen in mot stan. Det tog mig dock ett tag att komma ur min måste-pränta-in-bra-muiksmak-i-norrläningen-psykos och jag missade helt att gå av på Stigbergstorget och det var först när vagnen stannade lite fel vid masthuggstorget och förararen ropade ut i högtalarna att vi hade en vagn som fasnat framför oss och att vi kunde kliva av nu och hoppa över staketet om vi ville som jag vakande upp ur min psykos. Mitt beteende som följde var lika underliggt och samma nivå av otrevligt som mitt musik-prats-överfall då jag bara vände på klacken reste mig upp och gick av vagnen utan ett ord förklaring till den stackars norrläningen. misstag!

Jag klättrade därefter backen upp till allas vårt Showdown i mina stackars klackskor och idag kan jag även informera om att jag har skadat foten. Mina fotleder har ju veka sedan jag skadade den högra under en sommar av träning i fälttävlan på Irland. Sedan dess har smärtan gått mellan båda fötterna då om jag trampar snett och skadar den ena så får jag ont i den andra för att jag överbelastar den senare. För några veckor sen vaknade jag upp efter en vild kväll på Kontiki men fruktansvärda smärtor i mig högra fot. Denna fot klarade sig utmärkt igår men det var min vänstra som åkte på stryk denna gången. misstag!

Festerna igår var som svart och vitt (Black&White). Den första försökte verkligen desperat att vara fin och jag kan väl ge den att den levde upp till det också men jag kände mig som om jag var omringad av människor som jag borde vara vän med trots att vi har så lite gemensamt. Detta är den totala motsatsen till Showdown där jag känner mig omgiven av vänner som jag inte träffat på länge. Jag kände mig verkligen som en emigrant som återvänder till hemlandet då jag under de senaste två veckorna bara suttit hemma och pluggat och vara i skolan. Inte något liv för ett klubb kid som jag.