Ring Island

Det är jag, Kristian Anttila och trehundra arbetare med stämpelkort som cyklar mellan skuggorna av lagerhusen, under måsarna, på den alltid så grå ring island. Lastbilarna visslar förbi och har sedan länge konkurerat ut den nu, både av glömska och vegetation, igenslummade järnvägen. Röken från skorstenarna blandas ut med molnen och får vattnet i hamnen att verka ännu gråare och mer ogenomträngligt. Här kommer dagarna att staplas efter varandra likt pärlorna i ett halsband som ligger bland damtussarna under en byrå. Men inom mig växer tankarna, inspirationen och kärleken för musiken.
Jag har börjat sommarjobba och kommer förmodligen inte utföra några underverk förrän till hösten.


Över till något helt annat, nu på morgonen i min försening(självklart sov jag för länge), tvingades jag ta vagnen till ring island. Vem ser jag inte på vagnen om inte självaste Mindy Lara. Jag tänkte gå fram och säga hej, då jag träffade henne för någon månad sen, då hon intervjuade mig och min klubbkompanjon för GP-tv inför vår klubbpremiär. Men precis när jag är på väg fram till henne sätter sig en kille brevid henne, på platsen som just blivit ledig. De satt och smågullade, så jag antar att Mindy har skaffat sig en pojkvän (fast jag kanske inte bara har någon koll, de kanske har varit ihop hur länge som helst?) Jag kan bara säga att det värmde mitt hjärta, good for her. Hon jobbar hårt varje vecka för att ge oss en glimt av vad som är värt att besöka i klubbväg, varje helg. Hon förtjänar absolut att vara lycklig, den söta klubbflickan.