The wrong side of ArroganceStreet

Okej, jag har inte skrivit något på ett tag. Jag har varit för upptagen med att vara en hårt arbetande människa på ett världens mindre glamourösa jobb. Jag har kommit fram till hur fruktansvärt det är att inte kunna ha på sig sina fina kläder, i rädlsan över att de och allt skall lukta trätjära. Så inget nytt på jobbfronten.
edit: Jag skall på anställningsintervju imorgon. återkommer till detta.

För Övrigt:

Tes: Människor som är arroganta på fel sätt är helt fantastiskt irriterande.

Jag satt på spårvagnen hem från jobbet härom veckan (detta var under Gothiacup) och hörde ett samtal mellan två bonniga pojkspolingar, en bräkig skåneflicka och en uppnosig stockholmstjej, rörande boendesituation och vilket som var vackrast: stads- eller skogsutsikt.
Personligen satt jag bakom dem och fick bita mig i tungan för att inte säga högt att samtliga hade fel då Göteborgs vy slår både Täby "skogen" och utsikten från "de där granarna du vet" på berget ovanför slussen.
I alla fall, jag råkade höra att de skulle till Liseberg och de satt på 6:an mot järntorget när jag skulle hoppa av vid Hagakyrkan. Snäll som jag var, informerade jag dem om att de var på väg åt fel håll och kunde få gå med mig en bit åt rätt håll.
Jag hade tänkt ta med dem upp till Vasagatan och sedan se till att de gick åt rätt håll (rakt fram och från avenyn hittar väl de flesta?)
De klev av tillsammans med mig, för de första gick de i snigeltakt och tänkt inte hålla jämna steg med mig. Så jag förklarade enkelt för den bonniga pojken som verkade minst trögtänkt hur de skulle ta sig dit.

Inte ett tack, ingen ting. Tre sekunder senare hade de (eftersom de varken fattat att jag kanske hade bråttom och behövde gå lite snabbare än 3 steg/kvart eller lyssnat på vägbeskrivningen) villat bort sig i Hagaparken i tron om att den vara Vasagatans allé.
Otacksamma snorungar.