Våren

Nu är det studenttider och jag har även haft och har min beskärda del i det hela. Jag har varit på en hel del studentbjudningar nu. Det är presenter och gratulationer, men även möten med människor man inte visste att man kände till smaken av halvdyrt vitt bag-in-box-vin.

Men i alla fall, idag skall jag möta upp min länge förlorade bästa vän och så skall vi köpa lite blommor och göra en avverkning av säg 3 eller 4 olika studentbjudningar. Det skall minsann bli trevligt. Lite försmak till mitt eget stå-hej som går av stapeln nu på torsdag. Det är alltså två dagar kvar, trumvirvel.

Men nu är jag på tok för nervös över dagen. Min dramagrupp skall producera någon form av pjäs inom loppet av timmar och det känns inte bra - det är inte okej
Men först skall jag springa varvet om fotläkaren och få höra att mina fötter är förstörda för all framtid (?) - kanske? - kanske inte?

Jag måste säga att så här på försommaren/våren, så tänker man ju alltid "jag skall minsann ta hand om denna våren och ligga i solen och njuta." Men eftersom jag alltid gått i skolan har vårtider alltid varit samma sak som vansinnig-plugg-stress för att allt skall bli klart innan avslutningen och innan betygen sätts. Därför känns det ganska ovant att tänka att mina tolv år i skolan är nu slut och mina vårar kan nu ett tag framåt vara mer en tid ute i solen istället för en tid framför böckerna och skrivningarna.

Det känns inte riktigt som det har gått in i mitt huvud att efter torsdag är jag Fri
Den stora frågan är ju om man är fri eller om det bara känns så? Kommer man hamna i en annan form av regler och normer nu? Jag återkommer med det.