Nu är det studenttider och jag har även haft och har min beskärda del i det hela. Jag har varit på en hel del studentbjudningar nu. Det är presenter och gratulationer, men även möten med människor man inte visste att man kände till smaken av halvdyrt vitt bag-in-box-vin.
Men i alla fall, idag skall jag möta upp min länge förlorade bästa vän och så skall vi köpa lite blommor och göra en avverkning av säg 3 eller 4 olika studentbjudningar. Det skall minsann bli trevligt. Lite försmak till mitt eget stå-hej som går av stapeln nu på torsdag. Det är alltså två dagar kvar, trumvirvel.
Men nu är jag på tok för nervös över dagen. Min dramagrupp skall producera någon form av pjäs inom loppet av timmar och det känns inte bra - det är inte okej
Men först skall jag springa varvet om fotläkaren och få höra att mina fötter är förstörda för all framtid (?) - kanske? - kanske inte?
Jag måste säga att så här på försommaren/våren, så tänker man ju alltid "jag skall minsann ta hand om denna våren och ligga i solen och njuta." Men eftersom jag alltid gått i skolan har vårtider alltid varit samma sak som vansinnig-plugg-stress för att allt skall bli klart innan avslutningen och innan betygen sätts. Därför känns det ganska ovant att tänka att mina tolv år i skolan är nu slut och mina vårar kan nu ett tag framåt vara mer en tid ute i solen istället för en tid framför böckerna och skrivningarna.
Det känns inte riktigt som det har gått in i mitt huvud att efter torsdag är jag Fri
Den stora frågan är ju om man är fri eller om det bara känns så? Kommer man hamna i en annan form av regler och normer nu? Jag återkommer med det.
onsdag 28 maj 2008
söndag 25 maj 2008
Black&White
Igår kväll var jag på en Black&White fest som var ganska fancy med öppen bar, middag och levande ljus i dyra ljusstakar. Dock har jag ingen rutin på sådant och trodde att man kunde droppa in lite när man själv vill så jag dök upp en timme efter att det hela började. misstag! Jag fann mig själv runtklampandes bland alla bord med fina dukar och ljusstakar under värdinnornas välkomsttal. Kvällen var trevlig på det stora hela men det var inte riktigt my coup of tea. Efter maten och alla tal började de plocka undan för att röja upp till ett dansgolv, jag kände att detta var min signal att det var dags och smita detta starkt stöttat av att förfriskningarna i den öppna baren hade börjat sina. Jag smet iväg och insåg först när jag skyndade mig bortåt språngvagnen ganska rund under mina höga klackar på mina svartvit rutiga skor att jag förmodligen borde sagt hej då till värdinnorna och tackat för en charmerande kväll bla bla. Men detta förträngde jag totalt. misstag!
Jag gjorde ett par misslyckade försök att lifta in till stan innan jag hoppade på 11:an och tog mig iväg från långedragsområdet och all denna höga klass. Jag vet inte riktigt om jag passar in där. Jag hittade en stackars norrlänning på spårvagnen som jag underhöll mig själv med att plåga genom att prata om musik. Någonstanns inom mig sa den förnuftiga rösten till mig att detta är förmodligen inte lika trevligt för honom, då hans perspektiv är en tjatig något överförfriskad flicka. Men jag tänkte att hur stor är chansen att jag kommer se honom igen? dessutom om man är från norrland och inte har någon musiksmak då får man faktiskt skylla sig själv om man blir störd på nattvagnen in mot stan. Det tog mig dock ett tag att komma ur min måste-pränta-in-bra-muiksmak-i-norrläningen-psykos och jag missade helt att gå av på Stigbergstorget och det var först när vagnen stannade lite fel vid masthuggstorget och förararen ropade ut i högtalarna att vi hade en vagn som fasnat framför oss och att vi kunde kliva av nu och hoppa över staketet om vi ville som jag vakande upp ur min psykos. Mitt beteende som följde var lika underliggt och samma nivå av otrevligt som mitt musik-prats-överfall då jag bara vände på klacken reste mig upp och gick av vagnen utan ett ord förklaring till den stackars norrläningen. misstag!
Jag klättrade därefter backen upp till allas vårt Showdown i mina stackars klackskor och idag kan jag även informera om att jag har skadat foten. Mina fotleder har ju veka sedan jag skadade den högra under en sommar av träning i fälttävlan på Irland. Sedan dess har smärtan gått mellan båda fötterna då om jag trampar snett och skadar den ena så får jag ont i den andra för att jag överbelastar den senare. För några veckor sen vaknade jag upp efter en vild kväll på Kontiki men fruktansvärda smärtor i mig högra fot. Denna fot klarade sig utmärkt igår men det var min vänstra som åkte på stryk denna gången. misstag!
Festerna igår var som svart och vitt (Black&White). Den första försökte verkligen desperat att vara fin och jag kan väl ge den att den levde upp till det också men jag kände mig som om jag var omringad av människor som jag borde vara vän med trots att vi har så lite gemensamt. Detta är den totala motsatsen till Showdown där jag känner mig omgiven av vänner som jag inte träffat på länge. Jag kände mig verkligen som en emigrant som återvänder till hemlandet då jag under de senaste två veckorna bara suttit hemma och pluggat och vara i skolan. Inte något liv för ett klubb kid som jag.
Jag gjorde ett par misslyckade försök att lifta in till stan innan jag hoppade på 11:an och tog mig iväg från långedragsområdet och all denna höga klass. Jag vet inte riktigt om jag passar in där. Jag hittade en stackars norrlänning på spårvagnen som jag underhöll mig själv med att plåga genom att prata om musik. Någonstanns inom mig sa den förnuftiga rösten till mig att detta är förmodligen inte lika trevligt för honom, då hans perspektiv är en tjatig något överförfriskad flicka. Men jag tänkte att hur stor är chansen att jag kommer se honom igen? dessutom om man är från norrland och inte har någon musiksmak då får man faktiskt skylla sig själv om man blir störd på nattvagnen in mot stan. Det tog mig dock ett tag att komma ur min måste-pränta-in-bra-muiksmak-i-norrläningen-psykos och jag missade helt att gå av på Stigbergstorget och det var först när vagnen stannade lite fel vid masthuggstorget och förararen ropade ut i högtalarna att vi hade en vagn som fasnat framför oss och att vi kunde kliva av nu och hoppa över staketet om vi ville som jag vakande upp ur min psykos. Mitt beteende som följde var lika underliggt och samma nivå av otrevligt som mitt musik-prats-överfall då jag bara vände på klacken reste mig upp och gick av vagnen utan ett ord förklaring till den stackars norrläningen. misstag!
Jag klättrade därefter backen upp till allas vårt Showdown i mina stackars klackskor och idag kan jag även informera om att jag har skadat foten. Mina fotleder har ju veka sedan jag skadade den högra under en sommar av träning i fälttävlan på Irland. Sedan dess har smärtan gått mellan båda fötterna då om jag trampar snett och skadar den ena så får jag ont i den andra för att jag överbelastar den senare. För några veckor sen vaknade jag upp efter en vild kväll på Kontiki men fruktansvärda smärtor i mig högra fot. Denna fot klarade sig utmärkt igår men det var min vänstra som åkte på stryk denna gången. misstag!
Festerna igår var som svart och vitt (Black&White). Den första försökte verkligen desperat att vara fin och jag kan väl ge den att den levde upp till det också men jag kände mig som om jag var omringad av människor som jag borde vara vän med trots att vi har så lite gemensamt. Detta är den totala motsatsen till Showdown där jag känner mig omgiven av vänner som jag inte träffat på länge. Jag kände mig verkligen som en emigrant som återvänder till hemlandet då jag under de senaste två veckorna bara suttit hemma och pluggat och vara i skolan. Inte något liv för ett klubb kid som jag.
lördag 17 maj 2008
Stress
Jag har väl varit borta ett tag om man mäter i 'riktiga bloggfolks' mått men nu är saken den att jag har tusen saker att göra denna helgen och nästa vecka. Allting som skall plockas upp och avslutas i skolan innan studenten och framförallt innan betygen sätts.
Jag matar mig själv med svenska hiphop, vet inte vart jag fått det ifrån?
Jag matar mig själv med alvedon och nikotin, vet inte vart jag fått feber ifrån?
Jag matar mig själv med kunskap, jag vet inte om det är något jag kommer att komma ihåg?
Inga klubbar i veckan och inga denna helgen heller och förmodligen inga nu i veckan som kommer. Om jag inte varit så febrig och trött på alla skrivingar/redovisningar/uppsatser så skulle jag ha varit bitter. Vem försöker jag lura? jag är bitter
Jag matar mig själv med svenska hiphop, vet inte vart jag fått det ifrån?
Jag matar mig själv med alvedon och nikotin, vet inte vart jag fått feber ifrån?
Jag matar mig själv med kunskap, jag vet inte om det är något jag kommer att komma ihåg?
Inga klubbar i veckan och inga denna helgen heller och förmodligen inga nu i veckan som kommer. Om jag inte varit så febrig och trött på alla skrivingar/redovisningar/uppsatser så skulle jag ha varit bitter. Vem försöker jag lura? jag är bitter
måndag 12 maj 2008
9 to 5
Idag har inte varit en sån fantastisk dag. Jag har varit sjukt trött hela dagen då jag sov sjukt dåligt mellan igår och idag. Så det var lite kämpigt med en 08.20 - 16.30 dag idag.
Helgen har dock varit helt underbar. Jag har lyckats med att se 5 band live under bara helgen och de har varit fem bra liveframträdanden måste jag säga. Det som smällde högst måste dock ha varit Samtidigt Som med deras releasefest på Röda Sten i fredags. Fruktansvärt bra. Jag är dock bitter eftersom jag inte lagt vantarna på ett exemplar av deras ep än. Det är något som helt enkelt måste göras.
Helgen har dock varit helt underbar. Jag har lyckats med att se 5 band live under bara helgen och de har varit fem bra liveframträdanden måste jag säga. Det som smällde högst måste dock ha varit Samtidigt Som med deras releasefest på Röda Sten i fredags. Fruktansvärt bra. Jag är dock bitter eftersom jag inte lagt vantarna på ett exemplar av deras ep än. Det är något som helt enkelt måste göras.
Livet är hårt, livet är en hora
Livet är svårt, det är inget jag förstorar
Jag har ju allting att förlora
Jag har fått nog, jag vill inte ha mer
Jag har fått nog, jag vill bara vara kär
Men kanske i november
För jag tror att ingen annan kan känna så här för dig
Livet är svårt, det är inget jag förstorar
Jag har ju allting att förlora
Jag har fått nog, jag vill inte ha mer
Jag har fått nog, jag vill bara vara kär
Men kanske i november
För jag tror att ingen annan kan känna så här för dig
torsdag 8 maj 2008
tisdag 6 maj 2008
Nattluft
Idag har varit ganska bra. Jag sitter och har minnen från en tid jag knappt kommer ihåg.
Med gräsdoften i luften när jag gick av spårvagnen på Vasaplatsen på väg hem.
Med en stor plastig mugg iste med Seaworld loggan på.
Med fönstret öppet och nattluften som flyktigt drivs in i rummet.
Nattluft har alltid varit något som håller mig helt förtrollad. Det är något speciellt med lukten och texturen av luften. Det är något speciellt med känslan av hur just nattluft möter ens hud. Jag kan inte förklara det med ord på ett bra sätt. Men jag måste säga att det är en Stor Skillnad mellan luft på dagen och Nattluft. Nattluft är som essensen av poesi, om jag skall vara lite cheesy.
Jag har helt enkelt en koppling till nattluft.
Med gräsdoften i luften när jag gick av spårvagnen på Vasaplatsen på väg hem.
Med en stor plastig mugg iste med Seaworld loggan på.
Med fönstret öppet och nattluften som flyktigt drivs in i rummet.
Nattluft har alltid varit något som håller mig helt förtrollad. Det är något speciellt med lukten och texturen av luften. Det är något speciellt med känslan av hur just nattluft möter ens hud. Jag kan inte förklara det med ord på ett bra sätt. Men jag måste säga att det är en Stor Skillnad mellan luft på dagen och Nattluft. Nattluft är som essensen av poesi, om jag skall vara lite cheesy.
Jag har helt enkelt en koppling till nattluft.
minnen & mening
Jag gick på Quest Jaga Reda På Chefen take 2 idag. Jag fick faktiskt ett sms när jag var i skolan med
kom ner!och så fort jag såg hans sms jag skickade tillbaka
hur länge är du kvar?
Men tror du att jag fick något svar eller att han var på kontoret när jag stressade ner efter skolan? Nej
I alla fall jag träffade S. som har ett eget företag men sitter i samma kontor som oss. S har verkligen varit ett stöd när jag har jobbat med min chef och har stöttat mig. Jag berättade för S att jag skall sluta idag och han var helt cool med det. S kommer från Berlin men har bott i London i 7-8 år innan han flyttade till Göteborg och startade upp sitt företag här. Han var hur snäll som helst mot mig och sa "If you feel that it's just stressing you out and it's not getting you anywhere you are most defent. doing the right thing quiting" Han var sjukt soft med att jag skall sluta och sa att vi kommer fortsätta maila varandra hela tiden och att jag måste komma ner och bara chilla på kontoret lite då och då.
Så det känns skönt att allt är cool mellan mig och S. och att vi kommer chilla i framtiden också även om vi inte ses flera gånger i veckan.
I alla fall jag träffade S. som har ett eget företag men sitter i samma kontor som oss. S har verkligen varit ett stöd när jag har jobbat med min chef och har stöttat mig. Jag berättade för S att jag skall sluta idag och han var helt cool med det. S kommer från Berlin men har bott i London i 7-8 år innan han flyttade till Göteborg och startade upp sitt företag här. Han var hur snäll som helst mot mig och sa "If you feel that it's just stressing you out and it's not getting you anywhere you are most defent. doing the right thing quiting" Han var sjukt soft med att jag skall sluta och sa att vi kommer fortsätta maila varandra hela tiden och att jag måste komma ner och bara chilla på kontoret lite då och då.
Så det känns skönt att allt är cool mellan mig och S. och att vi kommer chilla i framtiden också även om vi inte ses flera gånger i veckan.
måndag 5 maj 2008
Shiny CDs
Själva dagen idag har varit ganska seg.
Mitt liv känns allmänt ganska segt:
1. en hel del i skolan att göra innan Studenten
2. jag skall ganska snart sluta på mitt extrajobb, vilket känns både ledsamt och segt
3. det känns som om jag tror att jag är bättre än vad jag faktiskt är
Men nu på eftermiddagen har det verkligen smällt. Jag skulle ner till jobbet för att jaga reda på min chef och ha det ökända 'hej nu slutar jag men vi är väl vänner i alla fall?'-samtalet och lämna tillbaka min nycklar till kontoret. Men denne är inte så bra på tvåsidig kommunikation, vilket fick det resultat som jag under min tid som anställd hos denne har vant mig vid: ingen kontakt via sms/samtal/mail och ingen på kontoret vid den förfrågade tiden. Så jag kände mig allmänt vissen och förbisedd, som jag vanligen gör när jag handskas med denna person.
Därför kände jag att det var dags för mig att muntra upp mig lite så jag råkade ramla in på Press Stop där jag köpte upp alla mina kontanter och investerade i lite Shiny Magazines:
Två exemplar av NME
Senaste MixMag
Senaste Nylon
Väldigt trevligt måste jag säga, sitter här med mina Shiny Magazines och mår en smula bättre och känner mig lite nöjd. Dessutom sitter jag och drömmer om de två skivorna jag beställde hem från Dirty Records, där jag tittade in då jag ändå var ute och gjorde av med pengar på stan idag. Jag är kluven till om jag borde avslöja vilka skivor jag beställde eller inte, men det hela faller på att jag verkligen vill lägga upp en bild på ett av skivomslagen så, here we go:
Crystal Castles - Crystal Castles
Hexstatic - When robots go bad!
.jpg)
Mitt liv känns allmänt ganska segt:
1. en hel del i skolan att göra innan Studenten
2. jag skall ganska snart sluta på mitt extrajobb, vilket känns både ledsamt och segt
3. det känns som om jag tror att jag är bättre än vad jag faktiskt är
Men nu på eftermiddagen har det verkligen smällt. Jag skulle ner till jobbet för att jaga reda på min chef och ha det ökända 'hej nu slutar jag men vi är väl vänner i alla fall?'-samtalet och lämna tillbaka min nycklar till kontoret. Men denne är inte så bra på tvåsidig kommunikation, vilket fick det resultat som jag under min tid som anställd hos denne har vant mig vid: ingen kontakt via sms/samtal/mail och ingen på kontoret vid den förfrågade tiden. Så jag kände mig allmänt vissen och förbisedd, som jag vanligen gör när jag handskas med denna person.
Därför kände jag att det var dags för mig att muntra upp mig lite så jag råkade ramla in på Press Stop där jag köpte upp alla mina kontanter och investerade i lite Shiny Magazines:
Två exemplar av NME
Senaste MixMag
Senaste Nylon
Väldigt trevligt måste jag säga, sitter här med mina Shiny Magazines och mår en smula bättre och känner mig lite nöjd. Dessutom sitter jag och drömmer om de två skivorna jag beställde hem från Dirty Records, där jag tittade in då jag ändå var ute och gjorde av med pengar på stan idag. Jag är kluven till om jag borde avslöja vilka skivor jag beställde eller inte, men det hela faller på att jag verkligen vill lägga upp en bild på ett av skivomslagen så, here we go:
Crystal Castles - Crystal Castles
Hexstatic - When robots go bad!
.jpg)
Jag sa ju att den var fin.
söndag 4 maj 2008
New start
Ja, nu sitter man här med en blogg precis som alla andra. Även om människor har börjat förakta bloggandet och blogg-fenomenet bara för att det nu har blivit något som vilken svenne som helst kan göra hemma från sin lite för gamla 'moderna' dator, så tror jag fortfarande att det finns någon form av värde i det. Dock finns det naturligtvis inte ett läsvärde i alla bloggar för en utomstående läsare men jag tror att majoriteten av alla bloggar, från trend-hypade till svenne-stämplade, har ett egenvärde för den som skriver dem. Det är ganska mycket som en digitaliserad dagbok, vilket gör att genom några klick tillbaka i sina blogginlägg kan man framkalla känslan av vårstädning på vinden då man hittar sin dagbok från mellanstadiet. Bara det borde ju vara ett bra argument för att den som har tid och kraft att slösa bort bör skaffa en blogg.
Dessutom har vi ju argument nummer 2, vilket går tillbaka till ett väldigt anonymt råd som jag fick för ett antal år sen "Prata med rätt människor om rätt saker". Fint sätt att säga att ingen vill egentligen lyssna på när du gnäller, i alla fall inte för mycket och inte för längre. Då kan man ju se på bloggen som rätt människa i alla situationer, med andra ord ett hyfsat anonymt hörn av internet där man kan vräka ur sig precis - vad man vill, när man vill eller nästan i alla fall...
Om vi skall lägga den seriösa diskussionen åt sidan och säga något om personen bakom, alltså jag, så har jag verkligen förvånat mig själv denna helgen. En helt lugn helg: inga klubbar, inga fester, ingenting. Det har varit både bra och tråkigt. Men ibland är det nog bra för en själv att man håller sig hemma, kanske?
Dessutom har vi ju argument nummer 2, vilket går tillbaka till ett väldigt anonymt råd som jag fick för ett antal år sen "Prata med rätt människor om rätt saker". Fint sätt att säga att ingen vill egentligen lyssna på när du gnäller, i alla fall inte för mycket och inte för längre. Då kan man ju se på bloggen som rätt människa i alla situationer, med andra ord ett hyfsat anonymt hörn av internet där man kan vräka ur sig precis - vad man vill, när man vill eller nästan i alla fall...
Om vi skall lägga den seriösa diskussionen åt sidan och säga något om personen bakom, alltså jag, så har jag verkligen förvånat mig själv denna helgen. En helt lugn helg: inga klubbar, inga fester, ingenting. Det har varit både bra och tråkigt. Men ibland är det nog bra för en själv att man håller sig hemma, kanske?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
